måndag 20 maj 2013

I Will Never Close My Eyes

Ligger just nu i ett mörkt rum i en kyrka i Stockholm, ska precis införskaffa mig lite sömn. Vi är mitt uppe i våran turné med skolan och det är mycket tankar som går genom huvudet.

En klasskamrat sa att bland det jobbigaste med att vara på resande fot är att man måste bo i sin väska och att allt blir så rörigt. Det har jag inget som helst problem med. Jag har upptäckt att jag trivs väldigt bra på resande fot. I alla fall så länge man reser med människor man trivs med (säger sig självt kanske). Kan inte riktigt beskriva hur eller varför, men jag känner mig otroligt hemma med bara en enkel väska som innehåller bara det mest nödvändiga och kanske nånting man bara har med sig för nöjes skull.
En välanvänd restandborste, pengar, mobil, kläder och kanske en bok. Att åka från en plats till en annan med bara en sådan väska, med människor man tycker om och göra något man älskar (i detta fall att spela musik), det är nog det bästa jag vet.

Nu är ju detta bara en kort resa på 7 dagar genom Sverige, men frågan är om man leker med tanken, skulle jag kunna leva på det viset till vardags om det var möjligt? Ja, det tror jag. Visst skulle det många gånger va påfrestande på många plan, men glädjen och friheten i att få göra något du älskar med den/dom du vill väger ju så mycket mer! Det som skulle va min största fiende är nog mitt behov av att få vara ensam och att emellanåt få vara lite avskild från allt så att jag kan tänka och ta tid med Gud. Det blir genast lite svårare men finns det en vilja/behov så finns det en väg.

Nu är det ju väldigt svårt att kunna leva ett sådant liv och jag kan väl inte säga att det är något som jag just nu sitter och skriver ner i min livskalender, men en sak vet jag:
Jag vill leva för något mer än att stänga in mig i ett stort hus bakom gröna häckar och leka Svensson. En person jag känner sa nyligt en väldigt bra sak:

"I will never close my eyes".

Med det menas att jag vill inte stänga in mig bakom en trygg fasad och blunda för världen, utan jag vill ha mina ögon öppna och verkligen se den för vad den är. Något mer ingående vad jag menar med det tänker jag inte ta upp här och nu, det tycker jag är något man måste komma fram till själv.

Ojoj, lite väl sent för sånna här djupa saker. Det ena ledde visst till det andra och helt plötsligt blev allt lite mer än väd jag hade tänkt. Måste försöka få mig den där sömnen jag skulle införskaffa.

Godnatt!

2 kommentarer:

  1. Alltså det där känner jag igen!
    När jag var med Ny Generation så bodde jag ju i en väska i så got som ett helt år! Och jag hade absolut ingenting emot det! Det värsta var att man bodde i en bil, så man hade sällan nånstans att sträcka ut benen typ, förutom på kalla kyrkgolv.. MEn annars resande i sig var det absolut inget fel på. Så jag håller med! Så länge man gör nånting man älskar så kan man nog göra nånting som egentligen är jättejobbigt. Så länge man har kul! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Det man skulle behöva med jämna mellanrum är att få sova på ett vandrarhem eller liknande. Sömnen är viktig, så lätt att bli sjuk annars. :P

      Radera