torsdag 4 juni 2015

Are we Heroes?

Mycket bra skrivet!

Stefan Gustavsson: Nej Måns, alla är inte hjältar

Här kommer ett försenat grattis till Måns! Vilken begåvning han är, som artist, underhållare, sångare och charmör! Vinsten i Eurovision Song Contest – den sjätte i ordningen – bekräftar det svenska musikundret.

Måns Zelmerlöw som tänkare bekräftades inte när han höll sitt segertal: "Vi är alla hjältar, oavsett vem vi älskar, vem vi är, vad vi tror på ... vi är alla hjältar."

Jag inser att en schlagerscen inte är den rätta platsen för utvärdering av vishet och djupsinne. Bättre kanske att bara nynna med i sången Heroes än att analysera sångarens kommentarer till den. Och ändå: det var en publik på nästan fyra miljoner svenskar och sammanlagt 180 miljoner européer. Helt likgiltigt är det inte vad sångaren påstår om oss.

Måns korta segerkommentar sammanfattar atmosfären i den nutida västerländska kulturen, det formulerar den livskänsla vi önskar uppnå: "Vi är alla hjältar, oavsett vem vi älskar, vem vi är, vad vi tror på ... vi är alla hjältar."

Sakligt sett är uttalandet nonsens och borde i en nyktrare värld ha buats ut, så som man under omröstningen buade åt Ryssland och därmed tog moralisk ställning. Putin är ingen hjälte!

I en värld med IS kan man inte påstå att oavsett vad du tror på så är du en hjälte. I en värld med diktatorer, terrorister och våldsverkare kan man inte påstå, att oavsett vem du är så är du en hjälte. I en värld med incest, pedofili och otrohet kan man inte påstå att oavsett vem du älskar (kontexten i Eurovision är att ordet älskar syftar på romantisk och erotisk kärlek) så är du en hjälte. Hjältedåd kan inte separeras från frågan om vad som är sant och gott.

En hjälte är dessutom en person som utmärkt sig, som åstadkommit något speciellt, något beundransvärt som inte kan sägas om envar. Påståendet att vi alla är hjältar innebär en total devalvering av själva hjältebegreppet.

Vad är det som gör att vi i vår tid älskar att slicka i oss uppenbart falska klichéer? Hur kan det som egentligen är ren gallimatias låta så bra i våra öron och dra ned dånande applåder? Varför är det så viktigt att få höra att vi är fantastiska precis som vi är – trots att vi vet att vi för det mesta inte kvalar in i sådana kategorier?

När vi påstår att det inte finns något som kan undergräva vår status som hjältar vittnar det i själva verket om en enorm osäkerhet kring vilka vi är. Det är den ihåliga självkänslans aggressiva självförsvar. Vi söker omedelbar bekräftelse eftersom vi känner av vår intighet.

Evangeliet om Jesus adresserar detta på ett unikt sätt. Utgångspunkten är vår status som skapade i Guds avbild. Vi är kungabarn, inte kosmiskt skräp. Vi är betydelsefulla; vi är sedda och älskade av Gud. Samtidigt finns den ärliga analysen – genomlysningen – av våra liv. Vi är förstörda av själviskhet och synd och mer korrumperade än vi själva har vett att inse. Vårt behov är inte bekräftelse, utan förlåtelse för vår historia och en nystart i våra liv.

Sättet att få den nystarten är att våga låta sig genomskådas och ta emot förlåtelse ifrån Jesus. Där finns grunden för en sund och stark självkänsla. Jag är skapad av Gud, ärlig om min egen trasighet och djupt förvissad om kärlek och nåd genom Jesus Kristus.

I det perspektivet är hjälte inte något man är. Det är något man kan bli.

Stefan Gustavsson

generalsekreterare för Svenska evan­geliska alliansen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar